Han selv kan vinde förnyet Liv, Girer Gud ham en from, en elskende Viv. Gunnar träffade Magnus dock ej; han hade under tiden dödt och blifvit begrafven på Möckieby kyrkogård. Doitren planterade blå konvaljer och tusenskön på hans graf, och den täcka convolvolus, som der vexer i myckenhet vild, smög sina veka ranior deromkring och dess blekröda blommor spredo i qväillstunden sitt Jiufva mandeldo!t ö!ver kullen. Man hade väl sökt att göra den värnlösa enkan allehanda förfing efter mannens frånfälle, man ville t. ex. för hans efterlemnade skuld, som för ögonblicket icke kunde i reda penningar honoreras, fråntaga henne sina inventarier, eller afyttra dem på en brådstörtad auktisn. Nej men, sade Gunnarmor, och tog sin helgdagsmin på, och denna min var vacker ska ni trol — pViijen j ta ifrån mig mina kreantur och mina nöbler, så bryr jag mig slätt intet om affaderna, annars skall jag, med Guds bjelp, konsalvera huset och betala er i sinom tid, hvarevel? pinal, raät rässe och a!lt Gunnarmors o:d voro kungso d, det visste alla, och ingen tviflade hel:er på dem. Hon fick derföre sitta i orubbadt bo, göra bröllop åt sin dotter samt sköla hemmanet och sina p-ffader allt i frid och ro, ty hoa hade nu sjelf sagt upp sig och beredde sig att påföljande våren flytta från Elvbo, en åtgärd den hon hittills icke velat tillstyrka, emedan Gunnars far och farfar sutit vid gården, och Gunnar derföre höll den kär. Nu sedan mpfar fallit ifrån, ville hon icke längre ryckas med den krångelre grefven.n Gunnarmor hade beslutit att flytta till Fri