hvarpå denne lät afklippa håret på dem helt närs intill hufvudet, så att, då de dagen derpå sattes frihst, voro de likväl ej i stånd att visa sig ute. Denna våldsamma och laglösa handling berätta: i alla tidningar; men det som ger saken ett allmännare intresse är, att bredvid berättelsen finnes aftryckt ett reglemente för fångelserna, hvilket åtminstone ådagalägger, att fångar i England be: handlas med en helt annan omsorg, i afseende på snyggheten, -äa hos oss. Detta reglemente innehåller nemligen bland annat, att hvarje fånge, när han inkommer, skall besigtigas af läkare, och derefter tvättas i varmt och kallt bad, hvilket sednare dock ej.får ske i annan fånges närvaro, att fångar af mankönet skola rakas en gång i veckan och håret klippas en gång i månaden; men att det sistnämnda, med fångar som endast sitta för ransakning, endast får verkställas då, när det finnes absolut nödvändigt för snyggheten eller helsan. — Enligt den katalog, som jssuviterne i Freiburg utgifva öfver antalet af lärjungar vid dervarande pensionat, har detta betydligt minskats sedan 1839. Medan öfver 400 lärjungar förut bivistade inrättningen, uppgifva katalogerne för åren 41839, 1840 och 4841 deras antal till blott 315, 276 och 273. — ÅKTA OCH. OÄKTA CHAMPAGNE. Enligt tillförlitliga uppgifter från Rheims, Epernay, m. fl. orter, växte sistlidet år blott en tiondedel af all den champagne, hvilken, under namn af äkta, sålts i sjelfva Frankrike eller blifvit försänd till utlandet. Frankrike ensamt drickes mera cbampegne än som odlas i Champagne. En stor del af den äkta och oförfalskade champagnen går till England och Ryssland, der den bäst betalas; till Tyskland komma mestadels konstgjorda varor, hvilka genom sälarnes förmåga att tala för sin vara och de dric candes inbillning, stämplas till det bästa Sillery, och blott de förnämsta tyska hoteller och vinkälare, hvilka stå i direkt förbindelse med fransyka handelshus, kunna derför vara säkra att icke lifva bedragna. Följande anekdot, som meddelas f ett Pariserblad, bevisar för öfrigt, att man icke tid kan förlita sig på etiketterna och korkarnas ecken. En tysk jude, vid namn Abraham Hirisse, om vistades i Paris, hade bedragit en annan, Jaob Rubenstein, på 10,000 francs. För att hämnas, inderrättade den sednare handelshusen Moöt och utaine i Epernay och Rheims, att Abraham sålde äkta champagnevin i buteljer, försedda med deras tämplar och etiketter. Vid undersökning funnos ickså 7 å 800 buteljer sådant vin i Abrahams kälare, hvarför han blef dömd till 50 francs böter ch 3 månaders fängelse, hvilket öde Rubenstein jelf, som var hans kompanjon, fick dela. — —mssEEEREsRERJRL RR RR