Aftonbladet – 18 oktober 1842, sida 2

stämd färg, — in uti ett visst grubbel eler svärmeri. Den varma käla, som brusade inom honom, sökte s:g med fors ett utlopp. Den punkt, hvarpå folkets, bildning och upplysning för rärvarande står, medger icke en så beskaffad orolig ande någon tjenlig tillflykt, der han kan komma till klarhet och jemnvigtDå deröre det fantastiska elementet hos olket någongång tillfälligtvis stiger öfver vissa trångt utstakade gränser, hvilket det, oaktadt dess (fokets) husliga uppfostran, enkla seder och stränga arbetssmhet stundom gör, kastar det sig ota åt det religiösa hållet. I denna riktning söker nu det öfversvämmande andliga momentet allt det utrymme det kan få, mer breder och utvidgar sig, ty värr, oftast och af lätt begripliga orsater, mer på ytan än på diupet. Magaus hade alla dagar skytt den slags sinrenas förströglse, som hemtas från starka rusgifvande drycker. Hens far hade i sina yngre år varit behäftad mel detta fet, och under deaza tid gjort sitt hem högst otrefligt och sia familj olycklig. De beständiga uppträden, hvärtill hans ohemu!a förhållande under ruset gat anledning, hade på Magnus unga sinren verkat så starkt, och i hans misne inpreglat så djupa, varsande drag, att han inom sig, för alltid, a svor en jast, som skapade så mycken vantrefnad och spit omkring sig. Fadren hade imed!ertid, under sednare årensatldeles bortlagt denna Oovana; orsaken till omvändesen var följande: Ea af:or, då han kom från en marknad i granskapet, och var efter vanligheten ansenligt mosig, eler som det ock heter: beskänkter,, hade han, vid det han körde hem, lemnat alla gricdar öppna. O:yckan, eller hetdre, och som det nu var, lyckan fogade det si, att vägen till Fristad just gick genom bonders vackraste, förnämsta Och mest bördiga åkrar, och att hans granne vid detta tillfälie hyrde ut bete åt flera af de mirknadsbesökandes hästar; dessa hade nu, då de bok