Aftonbladet – 18 oktober 1842, sida 2

säll på att köra in hö. Det första jag såg var nin kära Magnus. vAbals tänkte jag, då han, stående i en höhäck, körde mig förbi i gatan, vär du så pass verldsliger blifven, På gårdsslanen : voro en mängd unga flickor församlade för att häfva in höet, och på trappan satt en slind gubbe, som spelade fiol; framför honom dansade Pelle en besynnerlig solodans, som ban kallade skinnkompass., Gunnarmor sjelf Var sysselsatt att bereda qvällmålet åt sina arbetare. Lnfien var utomordentligen . Ijuf och himlen klar och blå. Ungsvalorne pröfvade nu sin för-sta flygt i liga kretsar och qvittrade derunder sina glada toner. Allt syntes här så behagligt, så förståndigt och kärleksfullt. J:g beslöt att stanna några dagar; under tiden erfor jag följande: ; Megnus hade ganska riktigt vsrit i Småland; besökt Svenarum, Bodanäs i Sandsjö och Våeryd i Ragberga socken, och alla ställen der profetissor och roperskor, uppträdt.:; Öiverallt hördehan en snar och reddelv bättring predikas och det tusenåra riket förkunnas. Oifver allt idisslades samma fraser och kärnspråk.. Till en början hänfördeg. han af dessa brokiga uppträden, men snart blef han dock uppledsen vid de fullpröppade ångande stugorne, det gapande fo!ket och de skriande .sroperskornep och-bela det otympliga och groteska skådespelet. En sådan oro som den, hvilken rörde gig i Hagnus bröst, rörer sig icke fram och åter med. jemna oseillationer, står icke heller still, den går ramåt, till dess den nått sin kulminalionspunkt,. sedan vänder den tillbaka, ofta i ganska hastiga srader. Den stegrade, uppskrufvade, konvulsiva karakter, som det religiösa svärmeriet här antagity verkade kalmerande på honom. Han sansade sig i samma mån som yran omkring hovom drefs till sin höjd. Till slut var han helt cch hållet mätt på detta ambulatoriska predikovåsend2 och längtade från sitt nomadiska lef