igen fladdrade spislågan upp, och ett luftdrag gaf tillkänna, att den dristige lik-fogele, hvars gåtlika slägte annars vanligen är så skyggt, men som likväl stundom liksom tyckes åtrå att skåda menniskorna och deras leiverne på närmare båll — nu lemnat fönsteröppningen. Upprörd och orolig sammanlade Elin sina dyrbarheter, förvarade dem på: sitt ställe, samt hängde så godt hon kunde gardinen fram för fönsteröppningen, den hon tilltäppt med postillan, och gick derpå till sängs, ty hon ville icke oroa sina föräldrar, eller bekymra dem med sina egna farhågor och sorger. Sof gjorde hom dock obetydligt; den: blå, sjön med de svarta ickarne, lik-fogela och dess dystra rop, framställde sig för hennes tankar. Och hvar var väl Magnu:? Han hade icke, såsom. vanligt, gått från kyrkan hem till sig. Hvar kunde han vara! . Var Magnus: verkligen trolös mot Elin, hade ha öfvergifvit denna sin ungdoms, sin första kärlek, eller hade hans uppförande någon annan grundorsak, någon, som icke stod i sammanbang med pans kärlek, och höll han af Elin likasom förr? Jag tror väl: j Inom den: klass han tillhörde, är flyktighet och ombytlighet ett icke så allmänt fe! som bland så .kalladt bättre folk. De förströeser , som upptaga dessa sednares sinnen, skingra hvarja bild af djupare-betydelse, som vill inprägla s i bjertat, och kasta ofa sm störtflod in 1 sjär ens hegedom , och, bortspola alla dess dyrbaraste skatter. -Magaus var långt ifrån att hafva förgätit sin kärlek och des3 föremå!, den goda vackra Ein; men ban hade nu fått andra tazkar i hufvudet. Som hans sinne af naturen hade sea postisk stämning, och en viss fallenhet ör de underbara, en. fallenhit, som attifrån hans barndom bibehå!lit och utvecklat ig i samma riktniog, föll han efter hand, och äst före, eler kanske rättare, just under den tperiod hans karakter stadgade-sig och. antog be