Aftonbladet – 17 oktober 1842, sida 2

Man kan ej för ofta fästa uppmärksamheten på ett faktum, hvilket är af vigt i tvisten om de politiska doktrinerna, serdeles för rärvarande; nemligen den ordning, den stadga och det lugn, som utvecklat sig ur norska konstitutionen, och som väcker en verklig förtviflan hos de s. k. devuerade, emedan den norska konstitutionen hvilar hufvudsakligen på demokratisk grund. De hafva hundra gånger, desse devuerade, förespått, att denva konstitution skulle ramla i och genom det, för ombytlighet böjda, folklynnets inverkan; men tiden, som skulle bringa spådomen i fullbordan, bevittnar tvertemot, att det varit aristokratien och allenastyrelsen, eller just det kotteri, som här i landet kallar sig för det konservativa, som först och sist velat tumma och förändra bemälde konstitution, men demokratien, som hållit emot och utgjort e!ementet för stadga och ordning i samhället. Ingen förespegling, hvarken under liberal eller aristokratisk form, har ännu kunnat förmå rorrmännen att göra någon väsentlig förändring i sin Grundlag,; och med hvarje nytt Stortbing, med hvarje seger öfver de förnyade anfallen, förmörkas utsigterna allt mer och mer för demokratins fiender. Då man ru icke kunnat förebrå norrmännen, att de förändrat sin statsförfattning, så lägger man dem till last att de icke gjort det. Man förebrår dem, att de afslagit alla propositioner och motioner i denna syftning, hvarmed konungamakten eller privata stått till tjenst, och säger den ena gången, att de handlat emot royauteens, den andra gången, att de förnärmat frihetens grundsatser. Norska Storthingen hafva i hvarje fall med stor klarhet vederlagt dessa påståenden; men för dem, som icke egt tillfälle följa deras förhandlingar, rekommendera vi följande artikel, som, under rubriken Schweden und Norwegen, stått att läsa i Rheinische Zeitung, och hvilken med en utmärkt klarhet uppfattat karakteren af det Norska folkets anda och statsförfattning: Alla propositioner, som åsyftade en förändring i norska Grundlagarre, hafva blifvit afslagne. Detta måste väcka eller har redan väckt uppmärksamhet i alla europeiska stater, synnerligen de tyska, och hos alla partier; . ty det har icke kunnat undfalla att så väl royalisterra, som de liberala bygde vissa förhoppningar på sednaste Storthinget, hvartill de likväl haft föga skäl, om de varit förtrogne med andan hos norska folket och med Norges ställningar och förhållanden. Norska statsförfattningen är den mest demokratiska i bela Europa, måhända i hela verlden. Norska folket njuter uvder denna författning mer frihet, än de flesta republiker, oaktadt Norge är