Aftonbladet – 15 oktober 1842, sida 3

i gräset — den lilla styrkan afväpnades oci Pcile släpades af rytteriet som fånge från val platsen. Magnus hade icke förr iostitiktmessigt uppfat tat förhållandet, än han rusade ut ur skoger och fram emot de ridande, som en ung björn Med stark hand slog han friska rapp midt i hözen med en knagglig gren, hvarmed han förset sig. Släpp Pelle i ögnablicket, eljest skall hä: bii ett annat kalasl skrek Magnus med väldig stimma — kom inte miå din store labb, F: scherström, ty jag betalar dig och det i banks ändå — se så, släpp karlen, säger jag — hitåt, samrater, låtom oss liniera bondplågaren litet srandl fortfor ban till kamraterne, som hört len förnyade striden och nu sällade sig till Mag. nus samt äflades alt få fången fri. Grofven, som var heli och håliet oberedd på denna fiendens nya förstärkning, och som dessutom af mörkret hindrades att urskilja, huru manstark den tilläfven!yrs kunde vara, började lt tänka på reträtt; men han ville dock, innan har drog sig uv spelet, gifva den raske tilltagsae Magnuz en minnesbeta med sia väldige labb, fan hann likväl knappast att måtta slaget, inan han sjelf fick en så eftertrycklig sitt-upp, ut den galionerade söndagsmössan flög pocker i våld, långt in i sEogenp. . Det skall du få betela, din bondkanin, skrek urefven, ursinnig at vrede, sach det dyrt ändå. VAD, jag bor på Fristad, jag, och är fri som ioieier, och hör inte under er eller erå profosser till spektorer och rättare, sade Magnus; sen er för, gossar, veten hvad j gören,, förmanade han derefter sina kamrater, ninga blodviten, inga