Aftonbladet – 15 oktober 1842, sida 1

D va då en mästelier karl, den der! sade Johan, kusken, förvånad, som kan känna nådi grefven så vällp Grefven, som fåfängt försökte att genomtränga de täta buskarne, skakade i vanmiktig vrede sin stora knölpåk, mumlade något emellan tänderna samt fortsatte derpå vigen fram till Elvbo, Det var vid femtiden, som rkåvalleriet; anlände :till den fredliga bondgården. Sommarsolen gjöt sitt glada skimmer öfver den liha dalen och lekte mellan björkarne på åsep. Strandens alar speglade sig i den lugna sjöviken och på renen vid kryddtäppan knarrade åkerskäran. På den sluttande gårdsplanen bredvid maistången stod Gunnarmor och under orolig förbidan tummade sin näsduk, skrufvade halsduken till rätta och öfverlade inom sig hvad:som möjligen kunde bafva fört grefven dit En sakta vind rörde de vissnade kransarne: och bandstumparne på det -resliga: majträdet och vindlekan surrade öfver Gunnarmors. hufvid. 3 Se der står, ta mig sjutusan, kärringen i egen skranglig person! utlät sig grefven på site Vanliga hyfsade 7sprik; i det han red in genom den smala grinden och derefter mad sisa följeslagare gjorde en sväng kring gården, hvarvid den gröna planen helt och hållet upprycktes och förstördes af höstfötterna. Hör på, gumma, skall söga dig en säk, har beslutat att lemna bort den der hultätigen titl Anders, som forär några stadskor, får sakram... bra betalt af honom; så skrik då inte i förväg, du får ju sjöängen i stället, vet jag!, Sjöängen! det är fälle för skäl på det, herr grefve; det är ju bara starr hela ängen ?