Aftonbladet – 15 oktober 1842, sida 1

handa små husbållsbestyr, i akt och mening at: gnida -oth-sparär Han hage: sålunda, bredvid det stora kontoret der räkningarne skrefvos och dagsverkena upptecknades, eti litet, der speserisakerne för hushållets räkning förvarades, och då bushållerskan skulle hafva socker, kaffe, risgryn etc., måste hon vända sig till grefver, och bon kurde vid sådana tillfällan alltid vara viss på att, jemte den lilla qvantiteten proviant, få sig en enoria siraffpredikan öfver misshushålning och slurf. Är hor nu här igen, gamla tranal Huru många gånger har hon fått ut såpa det här qvartalet, säg mig det för iro -kull? Det är för jag får så lite åt gången l Så lite åt gångenl härmade grefven med falsett röst och neg af förargelse och fortfor dereiter med god bas: ag tänker att man kunde hafva tvättat åt hela godset med den såpa bon tog sist, — och ändå på köpet bestått de der såsfötterne litet såplut.: Det tror jag svarade madamen raskt, som af den sista anmärkningen kände sin harm stiga. och som dessutom icke skulle bli qvar till året, ty godsarnes linne är inte så vidlyftigt, stacarel de få sälja all sin väf för att kunna betal grefven. — —p Nu ryckte grefven upp kontorsdörren med er sådan fart, att gåsförterne höllo på att stryka med. Madamen började gråta. nSe så, hon är precis som en fluga i ref der, vid minsta ord så tar hon till lipen, är det för ett satans pip. Hill hon käften tå g, 2NHars stall jag gehemne att jiämra sig för pipisulia l