Aftonbladet – 14 oktober 1842, sida 2

— Angående en viss, af Sv. Biet med mycket bekymmer omfassad opinionsyttring för riksdags mannen Heurlin, innehåller Wexiöblaaet följande: En brefskrifvare till Svenska Biet har med obehag mottagit underrättelsen, att riksdagsmannen Heurlin af sina vänner erhållit en gulddosa. Samme brefförfattare yttrar äfven, att ej detta var någon wopirionsyttring, samt att dosan ännu ir tobetald.. Alldenstund det ej, enligt lag, är någon omyndig förbjudet att sjelf bestämma sina gåfvor, så är det besynnerligt, att tredje man här ville uppträda såsom åklagare. Men detta är ej nog! Brefskrifvaren säger äfven, att gåfvan ej var någon aopinionsyttring,. Om endast cen man gifvit dosan, hade det ju varit en opinionsyttring af denne; då flera deltaga, är förhållandet sak samma: om för var gåfvan en opinionsyttring af dem, som förärade dosan: Då; som ej gillade Heurlin, med likväl valde bonoib ill riksdagsman, böra nu gifva en gulddosa till någon, som var raka motsatsen till Heurlins meningar, jemte bevis öfver, att flera till den dosan bidragit, så vinnes genast en tillfredsstälande seger. Det oriktigaste är framställningen, att ej dosan är betald: 4:o emedan troligen cke brefskrifvaren betalar, i händelse ej de, som beställt dosan, göra det; 2:o att detta måste vara anskild sak mellan köpare och säljare. Brefskrifvaren torde således finna oriktigheten, att orda om andras affärer. Är mannen den, hvilken här gissas, så torde han hafva nog att kunna reda sina egna. Som tröst för brefskrifvaren och upplysning ör allmänheten, att Biet flugit med en stor osanning, kan ref. lemna den underrättelse, att ;ulddosan verkligen är liqviderad.