Aftonbladet – 14 oktober 1842, sida 2

likväl här icke var alldeles rätt placerad, emedan den mera närmade sig subrettens, än den unga furstinnans. Hon spelar dock alltid lifligt, och den ovana, som hon visade, att röra sig på en större teater, är lätt förklarlig, och skall troligen under fortsatt öfning och uppmärksamhet försvinna. Att hennes hillning var, såsom vi nyss sagt, något för simpel för furstinnan, hvilket utgjorde mångas anmärkning, bör man ock mycket tillskrifva det mindre lyckade i kostymerne, den första isynnerhet. är Forsberg tog, efter vår tanka, sin rol för mycket maniereradt och äfven för sentimentalt på flera ställen, der förf. tydligen inlagt harm och vrede uti det han har att säga. Efier Ett farligt giftermåls gafs operetten Alphyddan, som nu tyckes hunnit blifva riktigt inöfvad. Herr Dannström vann ett rättmätig:! bifall för sitt säkra, lediga och glada spel, såväl som för sin vackra sång; detsamma kan ock sögas om fru Hjortsberg. Herr Strandberg, tycktes det oss, var icke fullkomligen vid röst denna afton; det förekommer oss, som om mång resurser ännu ligga obegagnade bos denna sångare, och hvilka rätt anlitade skulle ansenlig! förhöja värdet af hans i sig sjelf vackra röst. — Niästkommande måndag gifves å Kongl. tea: tern till förmån för herr Dab!qvist, Schiller: tragedi Röfvarbandein, Herr D. har denna gång åtagit sig det verkligen halsbrytande problemet att spela både Carl och Franz-Moor, — tvenue hvarannan alldeles motsatta roller, hvaraf hva och en hittills ansetts ganska väl fordra sin man för sig. Man kan icke neka att det ligger någonting pikant häri, som utan tvifvel skall locka folk, utom det redan i sig sjelf sällsynta att på den stora teatern få se ett dramatiskt spektake af mera utmärkt värde. — —tifflii—A AA