Aftonbladet – 13 oktober 1842, sida 1

MELLAN SKÅL OCH VÄGG. (NATTSYCKE AF AUDEBRAN) Efter första glaset Lacryme Christi, intaget fria luften, under vinrankornas skugga, bröt mannen i kappan först tystnaden. 7 — Ni kände således Zarzina, kapten Henrik? sade han till sitt sällskap. — Ja, det var inte utan; svarade officeren. — Om jag ej bedrar mig, måste det hatfvz varit vid den. tiden, då hon gjorde furore i Brescia? — Ja, min herre, då hon gjorde furore ) Brescia, i Padua, i Bologna, i Parm2, i Venedig, öfver hela Italien. — Jag behöfver inte fråga om det var en lycklig tid för er, kapten. Jag påminner mig ganska väl, att det räknades som en stor heder att vara bemärkt af den gudomliga sårgerkan. — Det är sannt, och jag tror mig inte skryta, då jag säger, att hon icke såg mig alldeles med likgiltighet. — Hon hade kunnat gjort ett sämre val. Nobelt utseende, en artig förmögenhet, väldig österrikisx värja, knäppt utanpå en rikt gallonerad rock, eger ni allt som behagar en af dessa theaterdrottningar, och det stackars barnet måste ha varit tokigt i allt det der. Men, sig mig, älskade hon er verkligen? — Oss emellan vill jag vara uppriktig ceh bekänna, att det endast var en början till kärlek: Men det var bara en narraktighet. Nikav inte vara road af att höra denna barnsiga historia. — Tvärt om; jag försäkrar er att det skulle roa mig ganska mycket. Af yrke blandar jag mig litet uti allt som rörer konsten och poesien ; och, ända. ifrån. det jag trädde ut ur skolpojksåren, van alt låna mitt öra åt vår halfös näktergalar, finner jag ett stort nöje uti att hopsarala allt hvad som angår dem, men isynnerhet det som på något sätt rörer Zorzina.