Aftonbladet – 12 oktober 1842, sida 3

till öppningen och medtaga vindspelet. Olyckligtvis hände det, att de, emedam brandröret, som de, insatt i hålet, var för långt, obetänksamt togo en hväss åten, för att dermed afskära: det, hvarige nom det genåst fattade eld. De skyndade ! både till tunnen och. skreko åt mannen vid spelet: vinda upp; men ehuru han använde all sin kräft förmådde han ej. draga upp dem. I detta ögonblick, då brandrörets häftiga fräsning öfvertygade dem, att blott en half: minut felades i deras förderf, hopppade Verran uf tunnan och ropade till sin kamrat, Roberts: Gå på, brodör, inom -en minut är jag i himlen!p — Roberts blef följaktligen -upphissad, :och Verran hoppade ned Samt gömde sitt arma, åt vännen off. rade hufvud under några bräder i ett hörn afschalttet, afvaktande det ögonblick då han skulle krössag af. des nedfallande stenarne. Just då Roberts kommit upp och darrande för den stackars Verrans öde, tittade ned genom öppningen skedde-den förfärliga explosionen, och en liten sten: träffade Roberts hbårdt i pannan. Till de båda vid öppningen stående männens: förvåning och glädje, hörde de straxt derpå Vertran ropa; bVar icke rädd, jag är ej skadad! Roberts nedsteg genast Och fann, att. stenarne. voro strödda omkridg hela schaktet, utom den vrå, did den stackars Verran tagit sin tillflykt. — WVattusKräcCKE. I Mars månad detta år blefvo. tvenne arbetare, vidy namn James Shenton och George Peach, bvilka begifvit sig till Birmingbam för att söka arbete, bitna. af. en liten hund, som ag upptagit: Bom såret snart läktes, så brydde de sig ej om dem, och inga allvarsammare följder af betten märktes, förrän i slutet af förra månaden, då Shenton dog i Stafford-hospitalet; med alla tecken till vattuskräck, ehuru han helt och hållet glömt det bett, som kostat honom lifvet. En broder till den aflidne bad deh andtekarlen, George Peach, följa med honom till Shentons vänner föf att samla medel till hans begrafning, hvarunder de samtalade om orsaken till hansodöd, hvilken de trodde vara öfverflödigt ätende af: plommon... Under, vägen. visäde äfven Peach symptomer: till den förfärliga sjukdomen och påminde sig, då en fältskär gjorde honom frågan, deh lilla hundens bett. Den stackars karlen fördes genast till ett hospital, der alla: möjliga försök gjordes till hans vederfående, men fruktlöst: I några dagar var han stilla, men en tHorsdagsmorgon började han blifva: oregerlig, slog hufvudet i golfvet för att taga ifvet af sig, bad ömsom de omgifvande döda bonom; ömsom uppförde sig våldsämt emot dem. Krisen var nu i annalkande. Han bet omkring sig, grep sängbrädet och hvad han kunde komma åt och betderi!samt visade de tydligaste symptomer. fill denha obegripliga och förskräckliga sjukdom. Halfannan timma efter det första utbrottet. dog han. ALGER Rättelse: I gårdagsbladet, artikelnspOm Afghanistans kolonisering,, i slutet står: odess is och snö äro-hopsamlade för Nordens blåögda söner; men bör vara: dess is och snö äro passande för 8c.