Aftonbladet – 12 oktober 1842, sida 3

RLANDADE ÄMNEN. TiTEL-, RANG OCH RIDDARVÄSENDET. Den danska tidningen Corsarenn, at Bvars kqvioka-charisari-artiklar vi någon gång tilllökene gifvit våra läsare ett och annat prof, innehåller uti sin sidstå nummer en uppsats med ofvaånstående titel, som vi förmoda skall med nöje läsas äfven af vår publik. Themat är visserligen i sig sjelf icke nytt, många hafva tvertom längesedan behandlat detsamma; men det är ett af dessa ämnen, hvilka aldrig kunna uttömmas, och ett som för öfrigt väl förtjenar att iitet emellanåt repeteras, till behörigt uppfriskande af allmänna opinionen i hvarjehanda hithörande mål. Den danska tidningen begynner sålunda: Det -har varit vår välvisa tidsålder förbehållet att afskaffa eller åtminstone att :modifiera medeltidens fantastiska kastväsen, att nedbryta den oöfverstigliga skiljemur, som förr egde rum mellan adel, presterskap, borgareoch bondestånd; och i dess ställe skapa en indelning, hvilken kan sägas förhålla sig till den förra ungefär som. båsen i ett fårstall till hålen i en råttfälla. I det förstnämnda kan hjorden röra sig från den ena afstängsel till den andra; i den sednare måste deremot hvar och en förblifva i det hål, han en gång råkat fast uti. Man finner ötvuhget att det är den nya tidens liberala oeh upplysta anda, som äfven i detta gjort sig gällande; och såsom tidningen Dagen, så skönt uttrycker sig: Danmark skall aldrig blifva oberördt af det öfriga Europas. upplysning och kultur, så bar det äfven verkligen visat sig med denna saken, i. det den nya indelningen också härstädes blifvit tillvägabragt. Det danska fo!ket är, enligt. Hofoch Statskalendern, indeladt i tio klasser, af hvilka de nio omfatta dem,som ega rång, den tionde dem, som ingen sådan åtnjuta. Sanningen fordrar att bekänna, det de nio: klasserna tillsammans likväl icke äro stort talrikare än den:ena tionde. Eburu-man nu dagligen ser medlemmar af alld tio klasserna på det besynnerligaste sätt blåndåde Om hvarafhinan; bebo de dock i and, ligt afseende tvenne högst olika regioner. De nio rangklassernas land är genom ett omätligt svalg åtskiljdt från den.tionde icke berangade klassens. Öfver svalget leder en ytterst smal brog öfver hvilken det blott någon enda gång tillåtes en utvald att spatsera in i det förlofvade landet: På vissa högtidliga dagar om åre slås likväl. en vindbrygga öfver afgrunden, och då störta allehanda lycklige öfver ben massen. Vi hafva kallat de nio klassernas land det! förlofvade,, och hafve vi icke rätt? För de! första. äro dess. innevånare endast folk af bepröfvid dygd och duplighet; ty det är just för den. na deras dygdsoch duglighet,, de kommit hitin Medvetandet häraf uppfyller hvarje innevånarc i denna region med en rättvis stolthet, och har bärer .derföre sitt hufvud högt och upprätt p; skuldrorna, hvaraf följden är, att han äfven sättej näsan en smula i vädret. För det andra mot. tager enhvar, som träder hitin; ett nytt namv hvilket, betecknar hans förtjenster, alldeles som i förra tider borgerliga namn bortbyttes för ad: liga: Således erhåller nu en, som till exempe i sig sjölf. hette Jensen, rättigheten att heta til exempel kammarjunkare; och kallar sig från den åå stund icke-mera herr-Jensen, utan; herr kam marjunkaren. För det tredje gifves här ide Nåder, och fröknar, i stället för det gammal dags hustru, fru och jungfru ;sserdeles det sidst;