Aftonbladet – 11 oktober 1842, sida 3

nad, emedan : baronen gifvit honom sin dotter icke för att blifva slafvinna. Föreskrifterna hade nog varat längre, om ej fru svärmor instörtat och sagt, att Fredrique aldrig finge ryckas ur hennes moderliga famn, att lilla Fredrique redan haft känningar af spasmer, att hon skulle dö om hon flyttade till Kråkfällan ..-. Simpelvik, rättade Salomön sin svärmor. Simpelvik, ja så yttrade hon, med gnistrande ögon; nej, Kråkfällan heter det förpestade stället, och dumma patron på Kråkfällan heter ni. Hvart far nu Prejarhyttan? min herr svärson dessvärre; hvem får nu Prejarhyttan? du illistiga själ, som sade att din onkel drogs med döden, för att bedraga oss och vårt stackars barn, det blödande offerlammet; hvem blir nu vid Prejarhyttan? jo din kära onkels kära hustrus barn — svara nulb Men verkligen,, yttrade Salomon, med osäker röst; jag vet inte, jag förstår inte, jag är helt flat och försagd --.Jaså, ni blir försagd; så blir alltid den förvunne brottslingen när han står blottad i heta sin uselhet. Min Fredrique blir hemma, hon biir hemma hos sin stackars bedragna mor, hon skall tillsluta (gråter) dessa förgråtna ögon, skall känna det sista slaget af detta förkrossade modershjeria ... Ol jag dör!s ... Friberrinnan föll också ner i en stol, men då Salomon nalkades, för att hjelpa henne, vaknade hon åter och ropede: bort från mina ögon, olycksfogel, och låt mig åtminstone dö i fridl ,Spring efter vatten, herr svärson, yttrade baronen; ai ser att er fru svärmor mår illa.x Huru det selan gick, kan väl hvar och en begripa. Salomon reste hem ensam 1 sin vagn och hans blla ;Fredrique, kom aldrig till Simvel vik. j Deremot nästan flyttade hans goda vän Jöjtnanten till Syltan; han var således ensam, stackars Salomon. (Slutet följer.)