Aftonbladet – 11 oktober 1842, sida 2

Hvad sade jag? yttrade löjtnanten förnöjd. ,Nåb, bror Salomon, du är väl nu ej så sträng med de femhundrade, eller huru ?n Nej och nejs, sade den hederlige landtjunkaren och gick bort i sin pulpet; der har du bonom åter; du är min bäste vän; Gud välsigne dig, hedersbror; rif sönder lappen. Förlofning och bröllop följde nära på hvarandra. Bröllopsdagen kom, och herr Simpel, åtföljd af sin vän, inställde sig tidigt på Syltans bruk. Gästerne samlades så småningom, men bruden sågs ej till; hon qvarhölls af brudtärnorna på sin kammare och utstyrdes i en dyrbar brudklädning af hvitt siden. Baron hade, enligt bruket, skrifvit ett högst artigt bjudningsbret till brukspatron Simpel på Prejarhyttan, men icke erhållit något svar, af den orsak, som han trodde, att besagde patrons helsa förbjöd bonom all korrespondens — artigheten var likväl gjord och mera kunde ej görasVigslen var förbi — jag förbigår, att Salomon i brudstolen bar sig ledigare åt, än mången annan; en religiös akt har alltid något enkelt och vördnadsbjudande, som gör en enkel själ gladare och mera Öppen — det gick således icke så illa. Fredrika deremöt såg något generad ut, beldst tolf stycken fröknar med litat försmädliga blickar åskådade vigseln — det var nemligen de tolf korgfläterskorna. Men vigslen var förbi; i kronorna brunno ljusen redan något dunkelt; klockan var tolf på natten, då man hörde en vagn rulla in på gården, och straxt derefter inträdde en stor, korpulent man, röd. blommig och jovialisk, i danssalen. aHvar är Salomon ? ropade ban och steg fram; och, 0 under! det befanns vara sjelfva brukspatron Simpel på Prejarbyttan. Der blef nu en allmän presentation; baronen såg ut som om ban bitit 1 ett surt äpple, ock friherrinnan liksom bon fått sig en flaska eau de luce under näsan; men fögnaden att se. den älskade och aktade slägtingen från Prejarbyttan, var naturligtvis alldeles utomordentlig. Man