Aftonbladet – 10 oktober 1842, sida 3

lig, emedan ban sett sig observerad, och dett: utan löje och utanberäkning. Några dagar derefter kördes suffletten framför dörren. Petter Jonas, stalldrängen, satt som et ljus, nyrakad och blåklädd, med gula handskar på sina grofva händer, rak och styf på kuskbocken. Herr Salomon Simpel, svartklädd från topp till tå och med en klassisk hvit balsduk om halsen, rosig, violett sidenväst och ett par fina stöflor, med näsor, spetsiga, som en examinatoras, stod väntande på trappan och dragande ett par glacehandskar fram och åter på fingrarne af otåtighet. Han väntade på sin vän, löjtnanten, som ou skulle sjelf följa mel till Syltan, för att uppgöra affåren med fröken Fredrique derstädes. Andtligen kom den trogne vännen, och nu steg man i vagnen och ilade åstad. Man hade på godset sett herr Salomon så der utstyrd tretton gånger förut, och gumman vid röda grinden, som alltid öppnade för sin herre, önskade honom nigande mycken lycka, precist som hon gjort tretton gånger förut, då han rest ut att gilja med den violetta västen på sig. Det såg ut som gumman denna gången gråtit, men upplysningsvis får jag nämna, att hon för tillfället hade ondt i ögoner och fått hem ögonvatten från klockaren; det var således ej af ömhet för herr Salomon bennes ögon voro röda — ack, min Gud! äfven det ömmaste bjerta förstockas, då man ser en pessessionat få tretton korgar å rad. (Forts. följer.) — —Jtt— AA — Hvilka olyekliga följder utefvereringen af ryska emigranter medför, visar följande skrifvels:. daterad Königsberg den 42 September: Den 25