Aftonbladet – 10 oktober 1842, sida 2

AA måladt papper, prydda med kulor af toma äggskal och fransar af glittermessing. All var lif och glädje i den okonstlade hopen, man glamade och skrattade, och infall, ofta nog temligen grofkorniga, men passande för societeten, duggade äfver samtalet och uppfriskade glädjens blommor. Ändtligen restes majstången och fiolen uppstämde en vacker Hambopolska, så att foglarne i den omkringliggande småskogen tystnade, öfvervunne i täflan med aftonens Apollo. Just vid denna tid spatserade herr Salomon Simpel med sin vän ned från herrgården till fölket, för att åse deras glädje. Vid ett sådant tillfälle, som detta, fann sig vännen Salomon riktigt hemmastadd; det fanns i hans själ en sträng, som ljudade klart, 7 då den anslogs, man kunde kalla den för abondsträngen; ty endast då han fick lefva bland all-mogen, fann ban sig väl. Allt det förfinade hos Konom var blott en svag fernissa, söta Vid Minsta beröring afnöttes, men det enkla, det okonst. lade, ja till och med hvad vi andra kalla det cplump2n, var hans eget och väckte bonom till lif och sjelfmedveten glädje. Då ban således nu stod midt i kretsen af sina grannar och under. hafvande, då mer än ett bands!ag vankades bondgubbarne, som i en vid ring sutto nedhuka; i gräset och rökte karftoöbak ur sina korta Pi por; då vännen Salomon blef uppbjuden af mer än en vacker flicka med blå ögon, purpurkinder och hårda, genom arbete tillbarkade händer, och Salomon fick Helt OBeneradt dra af gig rocken och dansa i bara skjortärmarne kring den vackra majstången, som till hans ära på spetsen var prydd med ett stort S. S., så fann ben sig så lycklig, så hemmastadd, att han blef en annan