Aftonbladet – 10 oktober 1842, sida 1

Sr — fånga de präktigaste blodglar blott man satte foten ner deri; med ett ord Simpelvik var. en i sitt sl:g ganska vacker, men tillika vanlig egendom. Egaren, kherr Salomona, var ännu i. sina bästa år, så der mellan tre:tio. och , fyrtio, han var ganska fet och pustade vid hvarje steg han gjorde, men var dertill en ganska beskedlig ung man, som stod under sin rättares ledöingr då det rörde landtbruket, och under hela veriden då det gällde pohtiken, som han dock likväl .mycket noga. studerade i de stora tidningarne och den lilla lappen som hvarje vecka trycktes i närmaste stad. Han hade till och med uppträdt som författare i besagde gråpspper och skrifvit små genremålningar angående fitbunke och potatismos samt andra landtliga föremål; med : ett ord, herr Salomon var på. sitt sätt litterär, fastän hans studier stannade vid nedersta flyttningen i gymnasium, hvarifrån han blef ryckt för att odla sin ärfda torfva och ufridsamt intaga ländera, såsom en viss belöningsmedalj uttrycker sig något. equivokt. Torfvan var väl icke egentligen ärfd, men som gymnasisten icke kunnat förvärfva något, så var den summa, hvil ken åtgick till Kråkfällans inköpande, ärfd. efter Salomons salige herr: fader; som genom sin död afbröt sia sons framsteg på lärdomens bana och gjorde honom till en man, som hufvudsakligen var landtjunkare och blott litet. grann vitterlekare. Mea detta lilla grann hade dock med sig en stor 4mängd besynrerliga ideer, och bland dem var hos Salomon i synnerhet den förher skande, att han nolens volens ville gifta sig med en fröken. Han hade således friat till alla fröknar inom periferien af en tio mis radie fråa