Aftonbladet – 10 oktober 1842, sida 1

Men icke nog härmed, hans vrede utbröt äfven mot hans goda vän Ridderspits, som wgifvit sig fn pig, att saken skulle gå för sig, och som blott skrattade vid underrättelsen om att saken gått baklänges och att fröken Hallonkremer skirattat åt hela förslaget, då han för några dagar sedan, borstad och i nystärkt hvit halsduk och med splitter nya, nyss biankade stöflor inställde sig på Syltan för att förklara sin ömma låga. Det är besitta mig ingenting att skratta åt,e yttrade Salomon till sin vän; du tycks ha rasande roligt, eller hä —?4 aJag kan ej neka, ha ha ha! — tretton kors gar, bror Salomon, det är — ho ha haj, alldeles för mycket. Niåih, hur sade du till fröken ? Det angår dig litet; menya fortfor Salomon, som i meddelandet af sitt äfventyr Kksom tyckte sig lindr:d något ofvanför magen, eller ungefär, der hjertat lärer sitta; men lika godt. Ja, ser du när jag kom så skällde hundrackan mig halfdöf först, och så kom bror hennes ut, kaptenen, och sade något åt mig, som jag inte hörde; ty ser du jag Var blifven litet förlägen, — nu.var det också så att halsdukskauten gick upp på vägen — Gieks ban Upp? frågade Jöjtvanten infallande; jag vet jag knöt åt honom bra, det är knappt möjligt — JO visst är det möjligt, du drog till om halsen, så att jag salt som i hbalsjern; jag knöt om hozom, men det bief icke riktigt bre; men nog om det. Imediertid så gick jeg in; du må tro der ver främmane och hela bopen flickor, der