Aftonbladet – 10 oktober 1842, sida 1

Simpelvik, men ö:veral:t fått korgen, — tretton stycken, enimer än du-sinet. Man tan ej nekz, att herr. Salomon Simpel hade sina orsaker att med ovanlig hastighet klifva fram och åter öiver salsgolfvet, under det han gjorde sin syndabekännelse för sin gode vän löjtnant Ridderspits, som emellan mötena hade den godhetea att lefva och vistas hos bror Salomona på Simpelvik, åka till staden med haus hästar och hacs betjent samt då och då hafva små roligheter med sim hedersvän Salomonu, som han gaf goda råd och förhoppningar angående den eller den frökens redebogenhet att besitta Simpelvik, med underlydande man, torp och lägenheter. men alla dessa råd voro icke vännens, ty jöjtnant Ridderspits lagade så, att den hederlige Sålomon endast lopp i nattmössan och fick korgen, och när han då kom att beklaga sig, så skratta:e vännen löjtnamten efter bästasförmiga och hittade på ännu en plän att öka antalet. Hela dussinet hade herr Salomon fördragit, ty det utgjorde dock något helt för sig, det var en toift afslag, en kull: med nej, ett dussin korgar, med ett ord det kunde räknas genom ett enda ord; men den trettonde oturen tog hårdare; han. visste nu att han ej fick stanta förr än vid tjoget, eiler en skock eller allt hvad de störFe flockarne heta; tretton var och föfblef i evighet nummer tretton, ett numiöer utan symetri, och udda: Hans vrede bröt ut icke mot bonom sjeli; ty en hederlig landtjunkare Blir sällan ond på sig sjelf, utan i stället på fröker Hallonkremer, dotter af gamla baron Halionkraeser på Syltans bruk, eiler som hans grannaroch underhafvande kallade honom abaron i Syltana