Aftonbladet – 8 oktober 1842, sida 2

soster, som egentligen tillhöra statslyxen. Vi emna derhän, om äfven detta skulle blifva så ätt att genomdrifva, men säkert är väl, att nåsot annat sätt finnes troligen icke att komma ill det sökta målet. RENEE En resandes pennritningar. Uti tidningen Barometern har man sedan ett par månader då och då läst några anteckningar, förmodligen af förläggaren doktor Engström, som nu är stadd på en utländsk resa. Ibland dessa pennritningar anmärka vi ifrån Barometerns sista nummer följande, bögst intressanta stycke: aI Bonn tillbragtes en intressant afton hos professor Arndt. AT det lärorika samtalet tillåter jag mig endast att reproducera följande: Det omåttliga bränvinssuperiet och ståndsfördelningen — påstod Arndt — äro ett par af Sverges olycksaligheter. Med synnerligt nöje hörde han mig omtala de verkligt goda framsteg som nykterhetssaken gjort och önskade, hvad representationsreformen angår, att man i ett land, hvarest blott kraft och duglighet kunna något uträtta mot snön och stenkullarne, ville framför allt erkänna den personliga duglighetens makt, hvarföre ock han ej tvekade att, såsom grund för en ny valförfattning, lägga den personlighet, som representerar dugligheten, alltså icke slumpen af börd, Vare sig i palatsen eller i kojorna. Då jag, kort före mitt aflägsnande, tackade den hvithårige, men synnerligt liflige gubben för allt det goda han skrifvit om Sverge, hvarjemte jag, ej utan ett sväfvande i målföret, önskade att mina landsmän alltid måtte förtjena något dylikt beröm, så förstod ban mig genast, och sade, under en varm handtryckning: avar vid godt mod; ty ärnu är roten god. Men dröj icke för länge att omplantera den. Slutligen bör jag nämna, att Arndt med synnerlig aktning talade om vår Geijer och hans i Sverge så olika bedömda affall. aGeijern — sade Arndt — char insett att det gamla syste -et iske bär sig, och hvad som länder honom synnerligast till beröm, det är, att han, i sin ställning, har vågat öppet uttala sin öfvertygelse.