Aftonbladet – 8 oktober 1842, sida 1

DE TVENNE BEHAGSJUKA ) ELLER ETT ÄFVENTYR PÅ LANDET. (Från Engelskan.) Veckor, månader förflöto, men hvarken tiden eller deras förening gjorde dem förståndigare. Om någonsin den fransyska frasen Fausse positlon var fullkomligen användbar till en position, så var det till deras. Älskande hvarandra på det in: nerligaste, voro de ömsesidigt, i minnet af fordna bedrägerier och lättsinniga spel, för evigt plågade af misstankan om kal!sinnighet. De hade ögon, men de kunde icke ses. de, hade öron, men dekunde icke fatta. Dyrt pliktade de då för fordua felsteg! Eburu de icke alltid. kunde vara så starrblinda, att de ju icke sågu en och annan skymt af sanna förhållandet, kan man dock säga att de lefde i en nästan oupphörlig fruktan för ömsesidig brist på uppriktighet. Tiden framskred och med den ökades deras Missförstånd. Hvem kunde väl förmodat, att Byron någonsin skulle bli tvingad att taga sin tillflygt till: aflagda ungkarlsnöjen utem hus, till killare och klubbar, för att undkomma de äktenskapliga tvisterna med lady Mathilda? Dock var han verkligen drifven ti!l denna ytterlighet, och detta steg ökade ännu mer det ömsesidiga missnöjet, För att hämna sig återtog den uvga frun, med synbarligen ökad smak, detta koketta sätt, som gjort benne så bemärkt som flicka. Men mot detta uppförande fannvmr Byron naturligt vis förigodt att sätta sitt velo, och tiofadig! ) Se Aftonbl. N:ris 2929, 230, 254 och 2392;