Aftonbladet – 7 oktober 1842, sida 3

fruktade, att he!a verlden kunde hitta på att sä ga, det en af dem öfvergifvit den andra och inge ville i folkets mun vara denna andra. Ele segrade kanske ännu deras slumrande kärlek, bå de öfver den närvarande spänningen och farhå gorna för kommande oenighet. Jag säger än er gång, att jag vet det icke. I hvilketdera falle som helst, var deras uppförande oförståndigt och straffvärdt. Men det är icke värdt att försök: analysera eller förklara älskandes missförstånd eller döma dem efter förnuftiga reglor, eller en efter de allmännaste; ty om vi försökte detta skulle vi endast alltför ofta frestas påstå, att dår skapen vida öfvergår förståndet ho; de kära. Passionernas sjelfbedrägerier och skefheter kunn? anses ega det farligaste demokratiska inflytande; ty, med ett mer än Amerikanskt jemnlikhetsrase. ri föra de den intellektuella autokraten till gränsen af andlig träldom. Imedlertid må jag här fälla nigra ord till försvar för min hjelte och bjeltinna; ty i bådas in: nersta grund Ttörde sig ett anklagande och ogillande medvetande, som, i trots af all deras sofism, öfvertygade hvar och en af dem, att de of. ta förorättat hvarandra. Den naturliga följdes af denna åklagaremakt var den, att de ofrivilligt och sig sjelfva ovetande i grunden bedömde hvarandra försonligt nog. I anledning häraf kunna de, i trots af alla deras kapriser och påfuud, vinna en sådan erfarenhet af hvarandras karakter, xt den möjligen kan bereda deras framtids sällhet. De vordo gifta. Och mrs Colquhoun var rärvarande vid ceremonien och bröllops dejeunen. (Slutet fö jer.) Rättelse: I gårdagens följetong, 4:a sidan, 2:a spalten, 15:2 och 46:e raderna nedifrån, står: denna höga rodnad, som öfversvämmades af hennen xC.; men bör vara: som öfversvämmade henne, På samma sida, 3:e spalten, 5:6 raden ofyanifrån, står: blef hon ock lugnarev; läs: blef hon dock lugnare,