Aftonbladet – 7 oktober 1842, sida 1

DE TVENNE BEHAGSJUKA ) ELLER ETT ÄFVENTYR PÅ LANDET. (Från Engelskan.) Under en af dessa milda och behagliga dagar, som tillfälligtvis infinna sig uti December, liksom för att endast göra oss ännu känsligare för den efterföljande kölden, promenerade Byron och dady Mathilda i trädgården vid Vernon Cliff. Hvem som kunde hafva följt detta par och, utan att veta hvilka de voro, lyssnat till deras samtal, skulle aldrig kunnat tro, att dessa två känsliga varelser för blott några veckor sedan varit flyktiga, verldsliga och orimliga! De talade så allvarsamt som ett par mandariner, men mycket visare; ty de pratade hvarken om Chamho, eller Cham-he, sättet att buga sig, eller om deras öfverherrars blodsfrändskap med solen och månan. Icke heller, och ännu mindre, sökte de sina ämnen i den trånga belefvenhetens sfer, der deras klass gemenligen dväljes, och hvilkas evigt nötta omtuggade lexor endast de mest tanklösa, lättsinniga och känslolösa lynnen kunna välja. Nej; deras sanna, fastän olyckligtvis missförstådda ömsesidiga kärlek förädlade och gaf deras samtal en hög och intellektuell smak. I naturens storartade och förvånande verk och dessas mystiska och outgrundliga inbördes relation, funno de båda förkonstlade,representånterna af det gudomliga ämnen för sina samtal. Men småningom tog konversationen en annan form, och slutligen inskränkte den sig helt och hållet till deras egna känslor och passioner. Jag vill icke försöka att upprepa de många smickrande och ömma saker, som mr Byron vid dessa frestande tillfällen egnade sin dyrkans föremål. Slutligen förde den eldfängda beskaffenheten af dessa samtal till ett ganska vanligt resultat, mån blef upprörd och man feg. ) Se Aftonbl, N:ris 229, 230 och 254.