Aftonbladet – 6 oktober 1842, sida 1

just till min dotter i morse, att jag aldrig kundt föreställt mig att få se er i en sådan ställning Men det är verktigen rätt elakt af den der mi: Byron; fråga Cbarlotte, om dessa icke voro min: ord? Jag tillstår öppet, att den myckna artig: het, ni slösade på honom, borde hafva uppfyM! honom med tacksamhet; men i stället för at hos honom framkalla några ömmare sentimenter så påstår jag, och detsamma säger lady Temple att han icke en gång skänkte dem vanlig upp: märksambet. Och dertill den barska anmärkning, han gjorde öfver er lilla krigslist med den vackra skon! I sanning, min bästa, han måste icke allenast vara en förfärligt känslolös, utan ock en illa uppfostrad person, och, tro mig, min vän, alls icke värd några försök efter detta. Under detta tal af den goda, högadliga enkefrun, voro icke allenast Mathildas kinder och panna öfverdragna af rodnad, utan halsen och till och med armarne deltogo i denna höga rodnad, son öfversvämmades af henne vid den barmhertiga systerns kondoleans. Så fort hon kunde skilja sig från sin plågoande till väninna, flydde bon icke till förmaket, ty der mer pladdrades är lästes, utan till det innersta af sitt ege: rum Då dörrarne voro dubbelriglade, och hennes en samhet försäkrad mot alla störande inbrott, då men icke förr, , kastade sig den stolta och för ödmjukade flickan i en stol, och gaf i en ström af tårar luft åt sin djupa harm. bag hatsr den menniskann, utropade hon hög och, i ytterligheten af sin ångest och bedröf ve, jag hatar honom bestämdt!, aDenna konkreta bekännelse om hennes käns lors fredliga beskaffenhet upprepade hon åtskil