Aftonbladet – 6 oktober 1842, sida 1

till man; jag, som skördat alla dessa triumfer och som dessutom besitter så många personliga egenskaper, jag skall bli behandlad med förakt af en sprätt, ena ytlig varelse, gom icke har den ringaste avantage, utom det att han iata preeis är ful. Imedlertid vill jag hämnas; jag skall aldrig tala till honom, eller ens se åt honom vidare, i hela min lifstid, och då skola vi se huru han förmår spela sina kort! Två eller tre dagar framhärdade lady Mathilda ståndaktigt i denna sjelfålagda bestraffoing. Men för den ostadiga, lättretliga flickan var medvetandet af detta tvång en plåga, och snart blef således framhärdandet af denna föresatts ett riktigt kors för henne. Sjelfva nödvändigheten att undvika honom innebar och medförde en nödvändighet att tänka på honom. Men djupt i hbjertats veck Var en känsla, som tvingade hennes tankar att sysselsätta sig med bonom. Det var en sällsam, mystisk, högst eggande och stridig känsla, den hon hvarken kunde fatta eller förklara; men den underiät icke att bestindigt göra sig gällande, emedan den råkade till att vara obegriplig. Atskilliga dagar bade nu förflutit sedan lady Taviotdale så vänligt kondolerade henne. Men vid denna period tog hon tillfället akt att, såsow läkarnse Säg2, gen sin patient in ännu en dosis af sitt deltagande. Det är rätt, min bästan, sade bon; jag gillar fullkomligt ert uppförande. Jag beundrar högt er sinnesstyrka, och detsamma gör lady Temple och riss Temple och min dotter. Ni har ganska bra tuktat honom de sista två eller tre dagarne, och jag upprepar, att jag högeligen