Aftonbladet – 6 oktober 1842, sida 1

liga gånger med en förökad häftighet. Sedar bennes vrede något litet saktat sig, blef hon ock lugnare och återtog något saktmodigare ked jan af de reflexioner, heanes ytterliga sorg nys: afbrutit. Hvem kunde väl hafva föreställt sig,, tänkte hon, adå jag såg denna lättsinniga sprått hop. kramad i sin krossade apebur till vagn, och då jag sedermera nästan en bel vecka skrattat å!l den besatta, förnedrande, löjliga ställning, hvari han befann sig, hvem skulle tro, säger jag, at! detta oting, efter en veckas förlopp, skulle kunna förorsaka mig så mycket bekymmer? Jag, som eger helsa, rang, bildning och förstånd och ... Hon upplyfte sina ögon och blickade uppmärksamt på någonting, som syntes inorma infattningen af den stora spegel, som stod midt emot henne. En ganska vacker bild framställde sig för hennes syn; det var bilden af en älskvärd flicka, hvars ansigte var blekt, hvars rika, silkeslena, bruna bår mnedföll i vårdlösa vågor, och bvars stora, fulla och vältaliga ögon glimmade af nyss utgjutna tårar. Hon till hälften satt, till hälften hvilade i en stor karmstol, och bela hennes ställning och utseende framställde en högst förtrollande målning af qvinlig tröstlöshet och ögonblicklig öfvergifvenhet. Hon återtog sitt soliloquium: Jag, som har rikedom och rang och bildning och förstånd och skönhet; jag, som man vet försakat hertigen af Cburchill; Jag, som prinser af Ungern, hvilken har fler fårberdar, än vår: nobili har får, förklarar vara den mest int2 zande varelse i Europa, och som sex, om int sju gånger bedt mig smoltaga en af hans söne