Aftonbladet – 5 oktober 1842, sida 3

Edwardes, hvarvid anföraren på ett högst löjligt sätt, omedveten af den komiska roll ban spelade i detta upptåg, .ceremoniöst nalkades sin matmoder och, under sen högtidlig, allmän tystnad, tilltalade henne med undersåtlig ton och fason, samt förkunnade henne, att hans busbonde hade befallt honom att af henne begära upplysning om hvem som tillhörde fyndet. Mycket. löje,: flin : och grin -uppväcktes af denna ceremoni bland de gladare medlemmrarne af båda könen, och äfven de mest konstlade och positiva måste bjertligen skratta. i cHvem är egarinna till denna lilla, vackra sko ? frågade mr Edwardes, uppvisande den för de omkringstående; ty stora lagstiftare kuftna ibland, för godt exempels skull, vara skämtsamme, liksom sjelfve den stränge Cromwell var en praktisk skämtare. Ingen svarar; då måste jag votera, för att vi genast skrida till hvad gamle Brantome kallar leg voies de fait, och förskaffa oss visshet genom tjenliga medel.n Men i sjelfva segrens stund beröfvades planmakarne en dekl af deras väntade triumf; ty då de vände sig från den beundrade trofeen, för att förnöja sig af offrets förlägenhet, funno de detta, till deras stora missnöje, sin kos. :I det ögonblick hon fick se sin högtärade toffels ståtliga inträde genom ena dörren, flydde bon i all tysthet genom den andra; ty hon kände att hon, oaktadt all sin sjelfbeherrskning och takt, likväl icke skulle, om hon-stannade qvar och afbidade deå förestående striden, kunna undvika att bli beledd. (Forts. följer.) , e ——ttöäöä—— — DYRBAR GRAFvÅRD. En nyligen afliden, mycket rik Engelsman, sir H. Worsley, har i sitt