Aftonbladet – 5 oktober 1842, sida 2

för första gången i sin lefnad underkastad ett nederlag. Förgäfves använde hon sina stärkaste bemödanden och finaste konster; förgäfves riktade hon hela sitt batteri af anfallsvapen; blickar, leenden och konster mot honom. Mr Byroa satt orubblig och säker, förskansad inom sin spleens citadell,. och egnade; henne knappast så mycken uppmärksamhet, som artigheten fordrade. För tillfället uppvaktade han den täcka miss T-mple, som satt vid hans andra sida, men man kunde ögonskenligen märka; att den karaktär bans ansigtsdrag iklädt sig för den dagen, Var likgiltighet och nonchalånce. Huru förödmjukande! och aldrig hade han förut lagt så mycket vigt på en eröfring. Hur är det fatt, m:r Byron, ni är ofantligt trikig i dagle utropade pikant gamla lady Teviatdale, som sjelf egde en viss graföls-glädtighet. Mr Byrons tråkighet måste belt säkert alltid vara mer intressant än andras munterhet, sade lady Mathilda med en låg ton, som hade någon liten anstrykmag af känsla; och i sin ifver att utså försonande blommor öfver anmärkningen, trotsade hon faran af den tolkning man kuude gifva den för sitt geni beryktade damens otvetydiga plattitude; men alla Bennes försök vorv fäfänga. Artighet, sarkasm, lustighet,. allvar, uppmaninga., vänlighet; allt slags skick, ton, styl, miner och demonstrationer, Concorderande och antithetiske försöktes efter hvarandra, ika fruktlöst. Den obeveklige Byron ville icke låta förmå sig att egna henne sin dyrkan. Uåder de tio. minuters eller en qvarts tystnad hön då iakttog, antingen hon nu var trött eller ledsen, eller distraite; jag vet icke hvilket,