Aftonbladet – 5 oktober 1842, sida 1

mustaschen — den romerska näsan — de hvit; tänderna — allt, precist som det blifvit beskrif vet. Det måste bestämdt vara han. Han är er vacker karl, det är visst och sannt — gansk: nobel och gentil. Synbarligen en sprätt; mer i alla fall öfvergå hans yttre , fullkomlighete vida min förestöllning! Stackars karl, han ser ätt lycklig och godlynt ut? Hå, hål det göj mig verkligen ondt att jag för min ära skall nödgas besegra honomlp Rv Imedlertid, hade m:r Byrons vagn hunnit slu tet af. den mödosamma uppförsbacken; och se gan sjelfva toppen var passerad, började färder utför med en fart, som lofvade ersättning fö den tid som--biifvit förlorad under paddgånger uppför. Men i detta ögonblick var det bestämdt att den gamla fabeln återigen -skulle besannas ty har-hopps-farten hade icke fortsatts öfver två ninuter, innan ett bjul for al; geh pladask! i diket med bala trossen: och vagnen, som; föll ör ver ända, skakade moi fallets stund mir Byron: lekamen långt värre än alla hittills, under de: örflutna lifvet. gjorde fall, tillsammantagne, du förmått. a Så snart han hunnit hemtita sig från den öson blickliga domning, hvaruti denna jordbäfning smått försatt honom, gick hans första hå mödande . ut på att förvissa sig, huruvida har tagit någor skada tull lif eler lem. Finnande så vidt hans inskränkta vilkor: tillåto honor Jöma, att inga ledamöter voro afbrutna, försökte bar raskt att draga sig ur en. på en gåvug obs qväm och otreflig position. :Åen detta var et förslag, olyckligtvis snarare fattadt, än verkstäldt Den öfre delen af vagnen hade fallit i ett dike