Aftonbladet – 4 oktober 1842, sida 3

för angelägen om sståt och prunk äfven :i det privata lifvet; för att tillåta eller medgifva några inkräktningar eller uppoffringar för sina medmenniskors skull; och följden: af denna lilla svaghet var, att den stora allmänna landsvägen :måste flera mil slingra sig i de intrikataste bugter kring -gränserna-af hans park. Men-äfven i detta fall, ehuru det vid första påseendet kan synas skeft resoneradt, visade sig den upplyste lagstiftaren såsom en verklig filantrop; ty, ehuru vägen visserligen icke kunde skyllas:för att bringa resenären i möjligaste hast framåt till hans . mål, så hade den resande dock tillfälle att förnöjå sig åt de vackra utsigterne af Verfon CL:ffs inandöme, dem hån förlorat, om vägen varit mindre bögtande. Ochsålunda,, resonerade den politiske sofisten, som utstakat dessa angenäma krumbugter, sålunda, hvad resenären förlorar ; genom tidsutdrägt, det vinner han i alla fall i nöje.x (Forts. följer.) — —tt—— — DEN stoRA SJÖORMEN. Angående detta underdjur, hvars tillvaro så ofta betviflsts eller förnekats, innehåller en Norsk tidning följande underrättelse, meddelad af en, som hört berättelsen af ögonvittnen: På gårdarne Aarsten, Aakenzes och Strömsnes, belägna i Gratangen i Ibbestads socken, märkte man i början af Mars månad detta år ett ofantligt stort sjödjur, som mycket liknade en orm. Många af invånarne sågo det i flera dagar och i klart väder. Ån slog det ringlar, några alnar skiljda, än bildade det en cirkel, än låg det utsträckt i hela sin längd, som tycktesutgöra minst 200 alnar. Ringlarne voro så stora som en ombvälfd mindre segelbåt. Djuret var brunaktigt till fårgen. Ehuru sundet emellan Aarsten och Strömsnes blott är ett böss-skott bredt, vågade man ej ro öfver det. i Fl Paris letver en bokbindare Oginsky. Mannen har mycket att göra, föder sig redligt och är en polsk — farste, som före revolutionen i sitt hemland hade en årlig inkomst af flera millioner polska gulden.