Aftonbladet – 4 oktober 1842, sida 3

än obehag; att jag begagnade ordet kaverterav, eme: dan jag redan sagt: upplysa och underrätta, oet något bättre icke föll mig i en hast i minnet; at jag nyttjade, ordet: abörav, emedan jag icke kunde säga: skola, och det var min öfvertygelse, att jag direkte bör insända rapport från de ställen, der jag ensam har sjukvården, heldst den sjuke hadö kunnat vägra herr regementsläkaren att anställa undersökning, i händelse någon sådan hade kommit i fråga; att min mening ingalunda varit, att på minsta sätt såra berr grefven, eller på något sätt tilldela honom något slags cadmonition, utan att nyssnämnde, af herr öfversten såsom sårande utmärkte uttryck härflutit dels från omförmälte brådska, dels från min stilistiska oförmåga. Enskildt bad jag sedermera herr grefven ursäkta detta, och herr grefven hade äfven godheten att försäkra mig derom. Eders Kongl. Maj:t torde häraf nådigstfinna upplyst, att min rapport icke innehöll Bågon direkt osanning, eller någon admonition till Öfverstelöjtnanten herr grefve Cronhjelm. Jag medger gerna att den var copåkallad; men det torde, i detta fall; endast betraktas såsom ett fjenstenit, hvilket jag aldrig hört omtalas såsom föranledande till något ansvar. Efter samtalets slut befallde herr öfversten mig att qvarstanna. Fråga väcktes åter om mitt åfskedstegande, och jag redogjorde för de skäl, som Hindrade mig derifrån. Såsom omständigheter, hvilka, utom den bilagde rapporten, skulle tala för mitt skiljande från min tjenstebefattning, har herr öfversten uti sitt underderdåniga memorial anfört, att jag vid flera tillfällen ådagalagt ett insubordinativt lynne och icke värdigt uppförande, och att jag efruktlöst erhålli flera varningar, äfvensom undergått extrajudiciella bestraffningar, och herr generalbefälbafvaren; m. m., bar i sin underdåniga tillstyrkan vitsordat, att jeg aflera gånger, ådagalagt motsträfvighet att åtlyda och efter kommamig ? fjensteväg gifne ordres och föreskrifter,, hvarföre jag blifvit extrajudicialiter bestraffad. Jag anser mig derföre i underdånighet böra örklara, att herr öfversten med acvarningar menar lägsta graden af bestraffning för en begången förbrytelse — såsom herr öfversten utan tvifvel måste göra — så har jag aldrig, emottagit någon dylik; så framt ej de förebråelser för orderbrott, hvilka herr öfversten enligt hvad jag i det föregående haft nåden nämna — uti expeditionsrumrmen tilldelade mig, så får benämnas; att jag endast uadergått en extrajudiciell bestraffning, den, öfver hvilken jag i Eders Kongl. Msj:ts Krigshofrätt anförde besvär; att jag ej kan förstå hvad som förmått herr öfversten att tillvita mig ett vinsubordinativt lynne, helstjag, så vidt jag känner, aldrig begått något tjenstefel, och vet med mig sjelf, att jag nitiskt och troget sökt fullgöra mina tjensteåligganden, samt alltid uppfyllt hvad man haft rättighet att befalla mig, eller utan denna rättighet anmodat mig om och jag kunnat efterkomma; att jag icke genom mitt uppförande vanhedrat hvarken läkarekorpsen eller regementet, och att jag aldrig af officerskorpsen rönt annat än förtroende och vänskap. Herr öfverstens slutliga anmärkning mot mina examina rörer visserligen icke sjelfva hufvudsaken. ren då äfven herr generalbefälhafvaren m. m. i sit underdäniga memorial yttrat, att regementel i anseende till de årliga artbetskommenderingarne är : behof af en behörigen examinerad bataljonsläkare, ochatt det i följe häraf, vore vi hög grad förmonligt om jag blefve skild vid min befattning, och då jag inom mig är öfvertygad, att hvarken okunnighet eller bristande arbetsförmåga, utan endast serskilda omständigheter hindrat mig från att fullborda min medicinska kurs, så anhåller jag underdinigst att till Eders Kongl. Maj:ts upplysta bepröfvande underdånigst få anföra följande: Den sista December 1835-blef jag i nåder förordnäd Bill batstjonstäkares F Januari 48356 kommende rad till min station Lidköping. . Från den 4 April till den 4 Juli samma år på garnizonskommendering i Carlsten. 1837 i Februari eller Mars kommende rad att vistas i Lidköping. Var dörefter ensam lä kare under befälsmötet och bevistade alla öfriga å rets möten. 4838 närvarande. vid mötena. till. der 21 Jani, då jag erhöll permission att resa till mir födelseort. Detta år var icke något regementsmöte 4839 tjenstgjorde vid befälsmötet och afgick ifrån detta med en kommendering ur regementet till Carlsten, der mig äfven uppdrogs vården öfver 200 man af Elfsborgs regemente, samt en division af flottan Efter hemkomston derifrån, på herr öfverstens i de föregående åberopade, såsom order förklarade, befall. ning, nödsakad att vistas i Lidköping till 4840 års möten, hvilka då af mig förrättades. 4841 års mö ten sjuk enligt insänd läkareattest. 4849 kommenderad med 400 man ur Westgötha Dahls regemente till. Trollhätte kanal från den 27 Mers: till den 24 Maj och erhöll dessutom uppdrag att på samma gång värda 100 man Skaraborgs och 100 man af Bohus läns regemente. I öfrigt tjenstgjort vid mötena från deras början den 48 Moöj, till deras slut den 8 Juli. Det förefaller mig så mycket mera underligt, att her! generalbefälhafvaren m.m, påstår, att regementet!vi anseende till arbetskommenderingarne är i behof a! en annan bataljonsläkaren, som jag redan år 4859 med militär befälbafvarens öfver dessa kommenderingar, herr: öfversten och riddaren Ehrengranats samtycke och utan anmärkning, förrättade tjensten för Trollhätteksnalbolsgs läkare under-det denne var