Aftonbladet – 4 oktober 1842, sida 2

gon afskydd, som han önskade undvika. Vore ban invecklad i er den allvarsammmaste och mörkaste politiska konspiration — lönlådorne i hans pulpet och gömställena i hans skrifbord kunde icke vara säkrare och försedda med bättre riglar och dyrkfriare lås, och skulle någonsin hans plånbok eller antekningar händelsevis af misstag bli lagde så, att någon obehörig finge se dem, skulle den strid, som deraf uppkomme mellan hans fåfänga och hans fruktan, stiga till en sådan oerhörd höjd, att den skulle undergräfva hans helsa för hela återstoden af hans lif. Men trots all den försigtighet, som hans ytterliga timidit nödgar honom bruka; har det mer än en gång händt honom att han i sällskap oförvarandes tappat hårlockar af olika -färg -och dimension, dem han hastigt och ängsligt upptagit och gömt i det han kastat förvirrade och misstänksamma blickar på åskådarne. Vanligen bestrider han ingen syssla; men han är ofta ledamot af parlamentet. Vanligtvis har han ock utsigt att erhålla ett icke så obetydligt arf i denna verlden; ty hvad det vidkommer, att han skulle åt sig sjelf förvärfva någonting, så är det rent af ena omöjlighet. Sådane, värde frågare, äro några af hufvuddragen hos en kokett karl. Beträffande den qvinliga koketten, så dristar jag ej försöka att gifva en skildring af henne, och jag är viss på att du icke fordrar det jag-skall göra ett så fåfängt försök. Räkna mig löfven på trädet, der, Så full af nycker koketten är. Dessutom är denna karakter så allmän, att bvem som vill har tillfälle att observera och utorska den. Men för att återkomma till de sällsyntare exemplaren, hvars species jag här försökt framställa, det måste tvifvelsutan finnas vissa individuelia undantag, som skilja sig mer och mindre