Aftonbladet – 3 oktober 1842, sida 2

kristen hund.) Till min icke ringa förvåning kom jag oanmtanstad ur:staden, förmodligen emedan jag tätt åthöll min Burnus, så att man blott af mina benkläder kunde märka att jag var utlänning. Några gator upptogo en hall timmas tid innan man gått dem i ända; de som beboddes af sidenhbandlarne bländade ögonen genom de guldstickade tygens prakt och mångfald, — EN RÅNARE, UPPTÄCET GENOM EN KNAPP: Några gensdarmer i Vincennes funno nyligen, en natt, em man liggande i ett dike. De trodde först att han var full, men då de nalkades honom, funno de, att han var illa slagen och sanslös. Omkring honom lågo en näsduk, litet löspenningar, en hatt och en lösrykt knapp, hvilket tycktes visa, att en strid egt rum. De skyndade till en närbelägen koja, der de uppväckte folk och fingo låna en lykta samt förde sedan den olycklige till ett hospital. Den ena gensdarmen bade imedlertid upptagit knsppen, hvarpå stod siffran 5, det var Pummern på hang eget regimente. Han skyndade till det läger der detta låg och fann, att en gensdarm, vid namn Denhauer;, var frånvarande. Denne uppsöktes, och det befannss att han saknade. en knapp. Han blefarresterad, 0c har nu bekänt, att han öfverfallit den stackars karlen med en sten och frånröfvat honom en summa penningar. — En bonde låg i dödskampen. Hans son skyndade till pastorn i socknen, och som det var midt i natten, så klappade ban i tre timmar sakta på porten. — Slutligen vaknade pastorn och frågade honom, hvarför han icke bultat hårdare? — Jag var rädd att väcka vördig pastorni — OCK hvad vill du nu? — aJag skulle bedja pastorn komma till far min, som låg i a et då jog gidk. — aDå är ban väl längesedan, d0d, — cÅh nej, ers vördighet, farbror Steffan har-föfvat, att han skulle för. drifva tiden med Kowom, till jag komme igen.