Aftonbladet – 3 oktober 1842, sida 2

Men alltsedan ser man hvarje thorsdagsqväl! då månen lyser öfver nejden, liksom ljus brinna der uppe i den ädla grefvinnans sorgerum och gestalter röra sig derinnanför; det är, säger folket, den saliga g:efvinnan, som då nedstiger till jorden från himmelen och bjuder till sig grefve Arved och Anna till en försoningsoch glädjefest; då sitter grefvinnan der och börättar för dem om all himlens herrlighet och om försoning och renhet inför Gud, och de flygtige andarne genomilas af hopp om salighet. Men när mor gonväckten kommer och tuppen gal, sväfvar försoningens och tröstens engel ifrån dem och de gömma sig åter i jorden; och så skall det ske ända -till dess en lika menniskoälskande och ädel husmoder, som den saliga grefvinnan var, åter herrskar på Svartfors bruk. Sådan var min skjutsbondes berättelse, som stutades just då vi stannade vid gästgifvaregården; många öden hafva träffat mig sedan, men jag bar då och då påmint mig de begge korsen öch den ädla frun. — —— — — — tim — ETT BESÖK I FEZ AF EN RESANDE EUROPE. Vid vår ankomst dit, berättar den resande, regnade det lyckligtvis — jag säger lyckligtvis — ty vi undsluppo derigenom, under våndringen till värdshuset, lyckligt och väl en besvärlig pöbelhop Den gamla staden ligger på sluttningen af ett berg, under det att den nya är byggd ofvanpå den jemna höjden; bortom denna slätt ligga höga berg mot nordvest, der en stark bergström upprinner, som sedan flyter under murarna till nya Fez och genom den gamla staden. Gatorna äro trånga såsom i ella afrikanska städer, der man icke brukar nigra fordon. Många sköna byggnader finnas, :ser