Aftonbladet – 1 oktober 1842, sida 3

o— I slutet af förra rnånaden nedslog åskan i en qvarn nära Saint-Denis i Frankrike och träffade en gosse samt en tjenare på det besynnerliga sätt, att den först svängde dem runsdtomkring och sedan kastade dem korsvis öfver hvarandra till marken, Gossen kom åter till lifg, men tjenaren dog. ÅNEEDOTER. Då den ryktbare londonske arlekinen Rich en dag kom från operan, uppsteg han i en byrvagn och tillsade kusken att köra till värdshuset Solen. I det ögonblick, då vagnen skulle stanna, varseblef Rich, att ett fönster i värdshuset var öppet, och tog ett:hopp ur vagnen in i rummet. Kusken afstiger, öppnar sin vagnsdörr, men blir helt förvånad, då han ej finner någon menniska der. Sedan han, som vanligt, svurit en stund öfver den, som narrat honom, stiger han åter upp på kuskbocken, vänder om och far sin väg. Rich passar på, då vagnen är midtför fönstret, och hoppar åter i den; derpå ropar han till kusken, att han misstagit sig och redan kört förbi värdsbuset. Darrande vänder kusken å nyo och håller ännu en gång utanför porten. Rich uppdrager sin börs och tillbjuder kusken betalning. aNej, tack, herr satan! svarar kusken; ajag känner er nog. Behåll era penningar.n Vid dessa ord ger ban hästarne en klatsch och far sin väg. — En berömd engelsk läkare kom till en sjuk, som skulle intaga piller. Som bekant är, herrskar i England den seden, att läkarne genast kontant betalas, och det af de rika med en guin. De medhafva äfven ofta piller sjelfva. Vår doktor såg mycket betänkligt på den sjuke, upptog derpå en pillerask ur den ena, en guin ur den andra fickan, intog sjelf tio piller, tryckte guldstycket i den sjukes band och gick. Följande morgon var patienten frisk och doktorn hade ondt i magen, — aJag är så förkyld. Jag var i kyrkan i Söndags förmiddag och om afionen på bal hos N. Gud! hvadedet var roligt; vi dansade till klockan 35. Sedaptföromenerade vi hem till fots. Den svala morgofluften var balsamisk; men nu måste jag lida! Mamma vill att jag skall hålla mig inne, emedan jag annars kunde få frossan. Det är förargligt . . en sådan förkylning! Jag går aldrig mero — aPå bal? — Noj, i kyrkan!a