Aftonbladet – 30 september 1842, sida 3

bertigen tillslottskommendant vid Gross-Meseritseh; dock får ni icke aflägga hertigen en tacksägelse derför, förrän han kommer hit nästa gång.n De båda älskande betäckte hertiginnans händer med kyssar och glädjetårar. De voro ej i stånd till att med ord uttrycka sin tacksamhet. När afresans ögonblick kom, vågade endast Betty visa sig för hertigen. Tigande, men vänligt räckte han. henne sin hand att kyssa. Anda dittills hade Gustaf hållit sig gömd bland massan af dem, somm omgåfvo vagnen, men när hertigen skulle stiga sill häst, kunde han icke längre tvinga sig att förblifva gömd, Det skar honom genom själen, då han såg en annan page i begrepp att hålla stegbögeln: Knappt vetande hvad han gjorde, störtade han fram, för att göra hertigen den vanliga tjensten. När Wallenstein. fick se ynglingen, studsade han och hans anletsdrag mörknade; men de uppklarnade straxt, -och i det han emottog den tjenst, som Gustaf gjorde honom, sade han, allvarsamt, men icke ovänligt: iv Å aJag anbefaller er klokhet och försigtighet, slottskommendant! Trohet behöfver jag icke anbefalla er., vr Med dessa ord svängde hertigen sig upp på hästen och tåget satte sig i rörelse. Efter några dagars förlopp blefvo Gustaf och Beity. vigda af--pater Mathias. Så ung pagen var och så lefnadslustig och poöjkaktig hav hit: tills varit, så hade dock den ofvan berättäde händelsen i en hast omskapat honom till en allvarsam man. Han saknade-icke det brokiga