Aftonbladet – 30 september 1842, sida 1

uthärda den tanken, att det gåfves på jorden er menniska, som skulle kunna skratta åt ett puts som man spelat mig, utan att med detsamm: nödgas påminna sig, att den ursinnige, som vå gat något sådant, har måst dyrt plikta derför? Betänk,, sade hertiginnan, enträget, att din: fiender skildra dig såsom oerhördt grym, at lögner hafva hopspunnits och rykten utspridts hvilka göra detta ganska sannolikt. ... Nu vil du gifva tillfälle åt dem, som säga och trc detta, att blifva öfvertygade derom; du will beg: en handling, helt och hållet egnad att framställa allt det onda man diktar på dig såsom sanna och otvifvelaktiga fakta.n Jag skrattar åt. dessa rykten,, sade hertigen, med samma köid som förut. De äro mig alldeles likgiltiga, ja — till och med önskvärda; mina motståndare bevisa blott derigenom, att de frukta mig, och mången blir derigenom afskräckt från att träda på mina fienders sida. Du förblifver således vid ditt rysliga beslut? Mina böner, mina tårar, till och med ditt barns jårar röra dig ickel ropade hertiginnan, öfverväldigad af smärta. Den narrens stråff skall blifva likt hans prott,, svarade Wallenstein efter en paus; mer an jag icke säga dig., En tjenare inträdde nu i rummet. Har man efterkommit min befallning? i... Har man arresterat slottskommendanten? fråsade hertigen, kort och skarpt. Riddaren bar blifvit sökt öfver allt; men ban. står ingenstädes att finna;, svarade tjenaren. oSkildtvakten vid porten sade, att han hade för angefär en fjerdedels timma sedan sett honom