Aftonbladet – 29 september 1842, sida 1

Nej, nej! ropade Betty utom sig. Såga hvad du vill, så ilar jag till hertiginnan., Bort med horom! Fort ner i fängelset! ropade riddaren till knecktarne, obehagligt afbrytande de älskandes samtal. Förlåt, yttrade Gustaf kallt. Jag hoppas ni inte nekar mig att få tala tvenne ord med Betty. — Jag ber digs, hviskade -han sakta till den unga flickan, att du för all del tar ur nyckeln tili det der väggskåpet, behåller och gömmer den väl och ej släpper någon menniska dit.n Gad!, ropada Betty med förtviflans ton,pbur kan du ideita ögonblick tänka på sådana föremål.n Detta är vida vigtigare än mitt lifh, inföll ynglingen hastigt. — ;Men nu — farväl, älskade! — Jag hoppas man låter mig se dig ännu en gång innan jag dör. , Du får inte dö! — Du får intel ropade den förtviflade fliczan och hängde sig fast vid hans hals. Men Andreas Hain vinkade åt de med dolkar beväpnade karlarne, de sleto henne ifrån Gustaf och han blef bortförd. Betty ryckte-hastigt nyckeln ur väggskåpet och ville störta efter de bortgående, men hon började vackla och sjönk vanmäktig ned på golfvet. Tidigt följande. morgon; innan ändu solen var uppgången, voro hemska anstalter träffade i den stora salen, der Gustaf hade begått sin obetänksamma handling och hvarest han så grymt skulle straffas derför. Ena stor röd matta utbreddes och på denna stjelptes och jezmnades en sandhög. Slottskommendantena var — och som det syntes med serdeles förkärlek — sysselsatt med de honom uppdragna förrättningarne, ty då den sista skottkärran med sand var inskjuten i salen, lät han inbära en stor bår, öfverbredd med svarta och hvita dukar, och mönstrade sedan med synbart välbehag de fulländade tillrustningarne. Med en vink af handen entledigade han arbetarne, hvilka ditfört sanden, och öppnade sedan en si