Aftonbladet – 29 september 1842, sida 1

DEN OSYNLIGA HANDEN ). BERÄTTELSE AF WACHSMANN. Liksom tvenne jagthundar störta sig på dui dem anvisade villebrådet, så störtade sig slotts kommendantens båda följeslagare på Gustaf, oct i ett.nu blef han afväpnad, slagen till marker och fängslad. Man var just fårdig att bortföra honom då Betty störtade in. år det möjligt? är det-då verkligen sanut? ropade hon och vred, förtviflad, sina händer. Det gör mig ond!:, sade slottskommendanter kallt, att se er taga en så öm del i den uslingens öden. Huru ofta har jag icke sagt er, at han icke förtjegar det? i Jag skall skynda till hertigen, jag skalle be mig för hans fölter.. Han skall, han måst kasta nådar dig,, ropade den jemrande flickan. Ni får, minsann icke tala vid hertigen, s:de riddaren med ett hånfullt leende. Nå väl! så skyndar jag till hertiginnan, återtog Betty. Gustaf hade, ända tills nu, stått liksom för.lenad; men hastigt bemainade han sig. Nej, Betty,, sade han. Basiorma hvarken hertigen eller hans gemål med några böner för min skul. Jag fianer att jag har begått eu brott, som ej kan försonas med något annat än min död. Hertigens rykte står så högt, hans anseende i hela Tyskland är så stort, att ån förbrytelse, sådan com min icke kän, icke bör blifva ostraffad. Också skall man icke säga att jag som en feg förbrytare tisgt om mitt lif. — Va vill jag, innan jag lider mitt straff, bönfalla hos hertigen, att han värdes förlåta en tjensre, som alltid med lif och blod: varit hosom tillgifven; att han icke må hata mitt minne; att han icke må förakta mig, men redligt vill jag dock försona mitt brotin ) Se Av B, Nr 218; 219, 220, 224 222:223 och 224.