Aftonbladet – 29 september 1842, sida 1

dodörr, genom hvilken en man, klädd i öd kap pa, inträdde. Under denna kappa blixtrade et bredt svärd, som mannen bar. ,Vänta nu bär tills man ger er befallning at förrätta er syssla. Jag skall, så snart det pas sar sig, anmäla för hertigen, alt allt är i ordnicg, sade slottskommendanten kallt. Ea tjenare inträdde härvid i salen. Herr riddare!, sade denne till slottskommendanten, snligt hans höghets befallning får inger enda menniska företräde till hans person. Imezlertid har en händelse inträffat, som jag anser mig förpligtad att anmäla för er. Som ni vet, så Har hans höghet, på hertiginnans förböner, tiliåtit att jungfru Betty fått gå till fången och bära mat till honom. Nu är jungfrun här och säger, att hon gjort en vigtig upptäckt, att hon ovilkorligen måste tala m-d hertigenin En vigtig upptäckt, upprepade riddaren, hånskrattande. Man känner det. Hon tänker på det sättet narra sig in till hertigen, — Visa henne tillbaka. — Hon får inte komma in. Imedlertid mitte det väl ha sin riktighet med den der upptäckten, som hon talar om,, mMenade tjeharen. Hon säger, att skrinet med de förlorade papperen är återfunnet. Hvad? ropade slottskommendanten, i det har: spratt till liksom träffad af blixten. — Ni förstod väl inte flickan rätt?, Jo, herr riddare, jo, ganska rätt,, försäkrade tjegaren, -pDen unga jungfrun påstår sig vara i besittning af då der papperen. Slottskommendanten bleknade. Hans anletslrag förvredos krampaktigt; ovilkorligt knöt han båda näfvarne. Sedan sade han med tvungen köld : : ; E Jag måste sjelf tala med jungfrun. Är det så, SOM hon säger, si måtte väl hertigen bevilja henne efraudiens, och hor kan då anhålla om långens benådnisg — ty detta är väl hennes afsigt. Till och med i sjelfva afrätttingsstunden