Aftonbladet – 28 september 1842, sida 3

Jag tror er icke; jag bar mina skäl att tvifla på ert riddareord, dundrade Gustaf. sGif er. ursinnige!s: ropade Andreas Hain, i det han drog sitt svärd.och bans båda följeslagare blottade sina dolkar. Vill ni med svärdet i handen sätta er mot hertigens befallning? För mig till hertigen; jag vill höra befallningen af hans egen mun och då först vill jag sätta tro till den, ropade Gustaf, stampande med foten. Det får inte ske; hertigen vill inte se erx, yttrade Hain. Hvad? han vill inte se mig? men jag har något vigtigt att upptäcka för honomp, sade y.glingen: Lika mycket,, genmälde slottskommendanten kallt. Han befallde mig ait vägra er audiens., Omöjligtl ropade Gustaf. Det är något angelöget, något vigtigt.n Kanske har ni funnit de förlorade papperen ?a frågade riddaren med hån. Ja, jag har funnit demp, ropade Gustaf. Sig hertigen det; säg honom att... Jag vill icke vara: budskapet för edra lögnern, afbröt honom slottskommeadanten. Säg honom det sjelf i morgon bittida, före eder afrättning; kanske att han då benådar er. Jag tror ni har blifvit förryckts, utbrast pagen, ytterst förvånad. Hvad har jag då gjort? Just i det ögonblick, då jag gjort hertigen en vigtig tjenst, biir jag arresterad, utan att man säger mig ...? Hvarfören, fulländade slottskommendanten, afbrytande honom. Jo, bevars, den tjensten kan jag göra er. Ni ville härom matten, förtre dagar sedan, göra mig ett spratt, hvilket jag skulle