Aftonbladet – 28 september 1842, sida 3

vas folk, som trodde att den skojaren varit all deles oskyldig och att jag vore en bof, som stör tat honom genom falsk anklagelse: — Nej aldri skall hertigen få veta att slottskommendanten ha någon deljipapperens undangömmande. Men:. hvad skall jag då säga? — Hm! — Jo jag skal visserligen säga, att jag funnit skrinet i det gaml ihåliga pilträdet vid flodstranden, men mannen som gjort mig uppmärksam derpå, skall jag säg att jag inte kände. — I sanning! det går an, de blir bra! — På detta sätt räddar jag den gaml skälmens usla lif, hertigen får igen sina pappe och jag erhåller den utlofvade belöningen.x Medan Gustaf mediterade på detta sätt, öpp nades plötsligt dörren och slottskommendante! inträdde. Tvenne starka karlar följde honon och stannade vid dörren. På hans Höghets befallning ... började Haio Jag skall komma till hertigen? — Det är mi högst angenämt och efterlängtadt, afbröt pagen Arresterar jag er, fullföljde den förre oc! det syntes på hans min huru gerna han utförd det honom gifoa uppdraget, Hvad?, ropade Gustaf, utom sig, det måst vara ett missförstånd, det kan omöjligen vara så. Fångvaktare! sätt kedjorne på fången! ropa de stottskommendanten, utan att låta störa sig Gör det om ni vågars, skrek Gustaf vredgad i det han drog svärdet ur slidan och slog om kring sig dermed. — Ni är en lögnare, her Andreas. — Denna befallning kom icke från her tigen.p Stick in svärdet,, sade denne kallt. Jag ge er mitt riddareord att jag bandlear enligt herti gens befallning.,