saken fillgiek på ett naturligt sätt, om någon menniska var med...s..., a Tror du. qvinnap, ropade hertigen med vrec on och i det hans ansigte rodnade och hans ö son började flamma, tror du att det fians nå zon menniska, som icke heldre högg af sig han den än att dermed fientligt vidröra Albrech Waldstein? — Tror du väl att någon skulle vi 3a något så oerhördt? ; ,Visserligen kan du ha rätt .... ja, ja, — de ir visst så .... som du säger,, stammade berti vinnan förvirrad och skrämd. i pJa, jag känver det — det är så — jag bä redan döden i hjertatn, fortor Wallenstein mec dyster ton. — Dö — det är ingenting, knap virdt att tala om; men att dö just nu, just det ögonblick då jag stod färdig att uppstiga til en höjd af ära och rykte, sådan ingen man un der hela detta århundrade har uppnått, då. hel: Europas blickar äro rigtade på det stridsfält, son öppnar sig, på segraren, som der väntas — s detta är hårdt — det är påkostande Du bedrar vig, Albrecht: mig säger en inr röst att du bedrar digp, sade hertiginnan me kärleksfull ton och i det bon borttorkade tårar ne från sina sköpa ögon. Jag medger att hän delsen är besynnerlig, är oförklarlig; jag medge äfven att det är otänkbart, det någon. mennisk skulle våga göra dig ett sådant spratt; äfven vi j.g antaga deras mening, sora påstå att det va ett varningstecken, förebådande någon stor olyc ka men ..scss PM Nog, afbröt Wallenstein med dof röst, Por du hvarken vill eller kan bestrida allt detta, 01 du medger den första satsen, så medgif äfve