TT TATT TT GT TT den sednare: att säkra tecken. till min snart förestående död äro för handen och att den saken icke kan betviflas.n Hertiginnan teg några ögonblick; hennes apsigte afspeglade den djupaste själens bedröfvelse; sedan sade hon: i i En öfvertygelse, som lefver inom mig, säger mig att någon nåturlig orsak ligger till grund för den visserligen besynnerliga händelsen, och att detta, kanske snart nog, skall komma i dagsljuset. Är någon fara för handen så hotar den dig blott i din egen sinnesstämning och i den kroppsoch själssvaghet; som deraf blir en följd. — O, vredgas icke, min gemiåll fortfor bon då Wallenstein rynkade pannan och såg på henne med en mörk blick — jag måste tala, äfven med fara att misshaga dig. Under alla omständigheter mon om ditt rykte, måste jag tala. Antagom att denna tilldragelse var af en öfverjordisk, öfversinlig natur, att den vore ett före bud till din, död — skulle väl. döden finoa den djerfve, som så många gånger käckt sett honom 1 ögat, skule han väl, finna honom;svagare i hans kammare än han har funnit den tappre fältherren på det blodiga slagtältet? — Nej. — Aldrig skall man säga. att Albrecht Waldstein, under hvilka omständigheter och vid hvilken tid som beist, bar bålvat för döden, — Iogen, icke er gång en. qvinna bör se den store mannen svag. Wallensteins bleka ansigte färgades af en stark rodnad, medan hans maka, talade. Han sjelf va oviss om det var vrede eller blygsel som dre denna rodnad upp på hans kinder och panna En Jång stund teg han; sedan sade han me: mödosamt tillkämpad fattning: