Aftonbladet – 27 september 1842, sida 1

RENA EE SAS —— SS lifligt. Jag ger derföre akt på allt hans göranderoch låtande. Ja — kan du tro, Betty, härvid skrattade ynglingen alldeles omåttligt —jag går efter den dystre, björnaktige, falske, motbjudande mannen, mycket mer än jag gick efter dig för tre år sedan, då jag föresatte mig att säga dig, att jag var kär i dig. — Jag tänker att jag skall kunna upptäcka, lura ut något, något som skall leda mig på rätta vägen till det önskade pappersfyndet, och jag tror att jsg blir alldeles yr i mössan, om det får-fortfara. så här en tid bortåt, utan att jag vinner mitt ändamål., i Herr Andreas Hains uppförande är verkligen mera besynnerligt än vanligt, sedan hertigen kom hbit,, yttrade Betty. Nå ja, se der ha vi det,, inföll Gustaf. Så att äfven du har märkt det? — Just detta är det, som förmår mig att oupphörligt gå efter honom hvart han tar vägen. — Lit mig tala om fför er, men skratta inte alltför mycket åt mig, fortfor han, vänd till pater Mathias. nJag märkte för ett par dagar sedan, att slottskommendanten beständigt, straxt före solens uppgång och omedelbart efter dess nedgång, företog ewispatsergång till stranden af Oslawa, just der den lilla al-dungen är. Månn tro det kan vara någonting derinunder? tänkte jag för mig sjelf och smög obemärkt efter honom. Men, som det tyckes, så är det alldeles ingenting :derinunder, ty jag har genomletat hela busksnåret, som består af endast tjugu. till trettio större och mindre albuskar, utan att finna ett spår till att något kan vara nedgräfdt eller gömdt der. Dessutom kom han alltid emot mig innan jag hann