Aftonbladet – 26 september 1842, sida 1

DEN OSYNLIGA HANDEN ). BERÄTTELSE AF WACHSMANN,. Wallenstein stod öfverraskad, äfven så de kringstående. Snart utbrusto de dock i ett allmänt jubel. eEurra för vår general! Lafve hertigen! Lefve Albrecht Waldstein och den nya Armadan!s så ropade alla härförarne öfver hvarandra. elIcke så, mina herrar, icke sån, afbröt Wallenstein dem med dånande stämma, Der jag är, får aldrig något annat rop ljuda än: Vivat Ferdinandus! Detta rop skall följa mig till grafven; det skall ljuda i mina sista stunder — det skall vara min dödssång., sVivat Ferdinandus!s ropade officerarne bullrande. Skallet och hurraropet genljudade förfärligt från de fyra hörnen af salen; men plötsligen blef det afbrutet af ett fasansfullt brak, hvilket tyktes komma ur ett af de inre rummen. Alla blickade bestörta åt den sidan. Plötsligt öppnades dörren och Zenno störtade in, förfärad och dödsblek. Ers högbet!s ropade han darrande. aEn del af taket i det stora, astronomiska rummet har nedstörtat och krossat den stora qvadranten. Hade olyckan skett blott en enda minut förr, så hade jag varit ihbjelslagen, ty jag bade just nyss lemmnat stället. Wallenstein stod som om han blifvit träffad af blixten. Dock sansade han sig snart och sade till de andra herrarne: Gån, mina herrar, varen så goda och gån til ) Se A. B, Nr 218, 219, 220 och 294.