mu — MH N-ENNJNZODOOOSSOSSVNG NN Mn af hvilka så många ännu bibehållit sig i Be!gien. Ett sällskap borgare sämmanträder till någon skyddspatronessas ära, för att tillställa en kavalkad, d. v. s. en stor maskradprocession. De andliga understöda med ansenliga bidrag sådana sällskaper; stadsautoriteterna låna vanligen hästar och manskap dertill, och sedan försiggå dessa processioner i de präktigaste drägter och under folkmassans jublande och trängsel. Den ifrågavarande kavalkaden bestod af mer än 300 personer. Fem stora triumfvagnar omgåfvos och beledsagades af 200 utklädda ryttare. Dan första vagnen föreställde Notredameau-Rouge, ongifven af englar och kelgon; dån andra kejsar Carl V:s abdikation i B ussel, troget efter Gallaits stora målning; den tredje adelns kompromiss, likaledes historiskt troget, efter Dibievres tet; den fjerde besvärsakriftens öfverlemnande åt Margsretha af Parma och den femte en skomakarverkstad från femtonde århundradet, till minne: af Carl Vv, för hvilken ett skoband gick sönder, då han en gång promenerade i staden, och hvilken, då han för att få ett nytt gick in i en skomakareverkstad, ej hade några penningar att betala. mästaren; utan måste mottaga en skur Ovett af skomekarhustrun. Alla dessa hellga. och historiska personer framställdes blott af bryggare och skomakare samt deras bustrur och döttrar. Processionen stannade på det stora torget, oCh.uppassarne på bryggareberberget skyndade fram med stora ölkannor för att räcka furstarne och de ädle förfriskning. Grefve Egmont visade sig i synnerhet entusiastisk för denna fosterländska dryck; Philip II rehabiliterade sitt dåliga rykte, att hän icke var Flsmändearns bevågen, derigenom, att han, i ett drag, under folkmassans jubelrop, tömde ett stop. ädelt farobieres. Denna scen egde rum på samma ställe, der grefve Egmonts hufvud för tre och ett halfs århundrade sedan föll för bilan. — Ett qvickhufvud kom på besök till en af sina bekanta, just då denna satt och spisade på ett griljeradt lamhufvud. Ah, förlåt migs, sade den inträdande, att jag störer detta töte å töte.n — En sockzebo bad sin pastor att han skulle på predikstolen bedja Gud om litet regn. bGerna vill jag uppfylla er bön, min vän, svarade presten, men jag fruktar att Gud icke hör oss, sålänge det blåser nordost.