Aftonbladet – 24 september 1842, sida 1

RR TT a Nu hör dun, hviskade Betty, vändande sig till Gustaf. eHon vet ofta icke den ena minuten bvad hon sagt den andra. Jag ber dig, Gustaf, gif noga akt på slottskommendanten, men säg ingenting åt honom angående dina misstankar. Den olycklige mannen synes vara i en tillräckligt upprörd sinnesstämning förut, alltsedan första underrättelsen om furstens tillämnade hitkomst. Jag såg bonom i går afton gå i djupa tankar fram och tillbaka vid stranden af Öslawa, och drängarne hafva sett honom gå i sömnen der borta i slottsfygeln tvenne nätter efter hvarandra. Jeg tänker att ban mindre bekymrar sig om skrinet, om hvars tillvaro han kanske aldrig har baft någon id, än om furstens onåd, bvilken synes datera sig från långliga tider tillbara. Länge samtalade Betty och hennes älskare om samma föremål, men öfvergingo dock sedan till ett intressantare ämne, nemligen om deras framid och om det lyckliga ögonblicket af derag förening, som skulla kröna den trogna barndsmskärlekens förhoppningar. Följande dagen och flere derpå följande var det ovanligt lifligt och rörligt i slottet GrossMeseritsch. Bud anlände från alla båll, att förkunna ankomsten af de ditbjudna gästerna, samtgen betydande fällberrar, jemte den kejserlige ommisssrien, geheimerådet von Questenberg. Tre fjerdedelar af slottet blefvo, enligt furstens befallning, på det präktigaste och smakfullsste ätt inredda och utsmyckade. Hvad penningar och makt möjligen kunna förmå, användes nu, för att på det värdigaste sätt emottaga gästerna. Aela transporter af kostbara möbler anlände; sök och källara blefvo så väl försedda, att man icke en gång vid kejserliga bofvet kunde hafva let bättre. Endast en del af sloitet, den minsta, den oansenligaste, den aflägsnaste, fick icke beträdas af de arbetande, ordnande, inrättande